Domedagen.
Imorgon gäller det.
Efter senaste simträningen i måndags fick jag ett råd av Birgitta att åka till Morten på Veterinärboden och kolla upp honom. Enligt henne så har ju Ricci problem med sina framtassar också. Det verkar inte som att hans smärtstillande hjälper honom och att rehabträningen ger några resultat.
Pratade med Morten idag på telefon och han lovade att göra en analys av honom och ge ett ärligt råd om vad jag borde göra. Det är ett beslut som är svårt att fatta själv. Man vet ju inte hur ont han har eller hur han utvecklas så det lämnas åt proffsen.
Birgitta sa att hon skulle låtit honom få somna in om det var hennes hund. Och en person som har hållit på med hundar i närmare 50 år så borde hon ha sett en del och ha lite kött på benen.
Det var lite svårt att ta in, men det fastnade i tisdags morse att Ricci kanske måste försvinna från mig. Det blev en kort dag på jobbet, åkte hem vid halv 11. Det tar ju ett tag att ta in verkligheten ibland, jag har alltid tänkt att det ordnar sig med hans ben men nu har jag förstått att det kanske inte gör det. Eller det kommer inte göra det, även om han skulle svarat på rehab-träningen så skulle jag inte räknat med att han skulle bli en gammal lufs på äldre dar, men nu kom det så plötsligt och så nära. Bara tankarna som kommer att det kanske är sista gången (idag) som han rotade runt i papperskorgen på jobbet, sista gången vi var nere i fårhagen på lunchen, sista gången vi kommer hem från jobbet och äter middag och tar vår kvällsprommis startar en form av panik-ångest.
Tänk att man kan fästa sig vid ett djur så mycket på bara lite drygt ett halvår. Trodde inte det, men som sagt man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Och så mycket jag har gråtit det senaste 48 timmarna trodde jag inte var möjligt. Inte för en liten bångstyrig, ouppfostrad ull-tuss som tar upp den mesta av min fritid, som stökar runt och hårar ner allt, som gnager sönder det han kommer åt och som totalt har stulit mina sovmornar varenda helg sen han kom till mig.
Men nu blir det så tydligt hur mycket han har kommit att betyda i mitt liv. Även om man kan tänka tankar som att, det finns mycket mer tid för att umgås med vänner, ut och festa, träna, ut och resa, inget ansvar och inga tider att passa, ingen som väntar på en och som omedvetet skapar en stress i livet. Så är det ändå det som betyder nåt, han har blivit min lilla två-manna familj. När jag har tränat och kommer hem viftar han på svansen och säger "Hej matte, ska vi gå ut nu??", när jag fixat mat sitter han och hoppas på att det ska trilla ner nån bit på golvet eller tittar på mig och säger "Vi delar väl på bytet matte??" Speciellt nu de senaste dagarna har han försökt muntra upp mig lite extra med lek när jag varit ledsen och säger "Matte det där verkar inget kul, om jag drar i din tröja så kan vi busa istället".. Han förstår så mycket och ger så mycket sällskap, kärlek och glädje. Jag vill kunna prata med honom, fråga hur han mår och jag vill att han ska kunna förstå att jag vill fatta rätt beslut för honom.
Har tänkt mycket de senaste dagarna på en vän som sitter i samma situation som jag ungefär. Fast säkert mycket värre, även om känslor är känslor i vilken situation det än gäller. Jag beundrar den här personen att den orkar, inte bara "ger upp" utan kämpar på i en hårdaste motvind man kan tänka sig. Personen vet vem det är och jag kan bara säga att jag förstår ångesten, förvirringen och paniken i att "det kan inte va såhär, det måste finnas en utväg". Ingen har sagt att det är lätt att leva men ibland är livet tuffare mot vissa än mot andra. Jag kan bara säga att jag är faschinerad av styrkan den här personen har, och när det behövs en vän att luta sig mot och som kanske bara finns tillhands utan att göra det ena eller det andra så finns jag här för dig vännen! <3 *Kram*
Efter senaste simträningen i måndags fick jag ett råd av Birgitta att åka till Morten på Veterinärboden och kolla upp honom. Enligt henne så har ju Ricci problem med sina framtassar också. Det verkar inte som att hans smärtstillande hjälper honom och att rehabträningen ger några resultat.
Pratade med Morten idag på telefon och han lovade att göra en analys av honom och ge ett ärligt råd om vad jag borde göra. Det är ett beslut som är svårt att fatta själv. Man vet ju inte hur ont han har eller hur han utvecklas så det lämnas åt proffsen.
Birgitta sa att hon skulle låtit honom få somna in om det var hennes hund. Och en person som har hållit på med hundar i närmare 50 år så borde hon ha sett en del och ha lite kött på benen.
Det var lite svårt att ta in, men det fastnade i tisdags morse att Ricci kanske måste försvinna från mig. Det blev en kort dag på jobbet, åkte hem vid halv 11. Det tar ju ett tag att ta in verkligheten ibland, jag har alltid tänkt att det ordnar sig med hans ben men nu har jag förstått att det kanske inte gör det. Eller det kommer inte göra det, även om han skulle svarat på rehab-träningen så skulle jag inte räknat med att han skulle bli en gammal lufs på äldre dar, men nu kom det så plötsligt och så nära. Bara tankarna som kommer att det kanske är sista gången (idag) som han rotade runt i papperskorgen på jobbet, sista gången vi var nere i fårhagen på lunchen, sista gången vi kommer hem från jobbet och äter middag och tar vår kvällsprommis startar en form av panik-ångest.
Tänk att man kan fästa sig vid ett djur så mycket på bara lite drygt ett halvår. Trodde inte det, men som sagt man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Och så mycket jag har gråtit det senaste 48 timmarna trodde jag inte var möjligt. Inte för en liten bångstyrig, ouppfostrad ull-tuss som tar upp den mesta av min fritid, som stökar runt och hårar ner allt, som gnager sönder det han kommer åt och som totalt har stulit mina sovmornar varenda helg sen han kom till mig.
Men nu blir det så tydligt hur mycket han har kommit att betyda i mitt liv. Även om man kan tänka tankar som att, det finns mycket mer tid för att umgås med vänner, ut och festa, träna, ut och resa, inget ansvar och inga tider att passa, ingen som väntar på en och som omedvetet skapar en stress i livet. Så är det ändå det som betyder nåt, han har blivit min lilla två-manna familj. När jag har tränat och kommer hem viftar han på svansen och säger "Hej matte, ska vi gå ut nu??", när jag fixat mat sitter han och hoppas på att det ska trilla ner nån bit på golvet eller tittar på mig och säger "Vi delar väl på bytet matte??" Speciellt nu de senaste dagarna har han försökt muntra upp mig lite extra med lek när jag varit ledsen och säger "Matte det där verkar inget kul, om jag drar i din tröja så kan vi busa istället".. Han förstår så mycket och ger så mycket sällskap, kärlek och glädje. Jag vill kunna prata med honom, fråga hur han mår och jag vill att han ska kunna förstå att jag vill fatta rätt beslut för honom.
Har tänkt mycket de senaste dagarna på en vän som sitter i samma situation som jag ungefär. Fast säkert mycket värre, även om känslor är känslor i vilken situation det än gäller. Jag beundrar den här personen att den orkar, inte bara "ger upp" utan kämpar på i en hårdaste motvind man kan tänka sig. Personen vet vem det är och jag kan bara säga att jag förstår ångesten, förvirringen och paniken i att "det kan inte va såhär, det måste finnas en utväg". Ingen har sagt att det är lätt att leva men ibland är livet tuffare mot vissa än mot andra. Jag kan bara säga att jag är faschinerad av styrkan den här personen har, och när det behövs en vän att luta sig mot och som kanske bara finns tillhands utan att göra det ena eller det andra så finns jag här för dig vännen! <3 *Kram*
Lite ledsen faktiskt.
Ricci simmade idag, och han verkar inte må något vidare i sina små ben. Varken frambenen eller bakbenen.
Han är min lilla vovvsing, han är supersnäll men busig, duktig men envis.
Hans lilla buffande väckning på morgonen, och hans busiga min när han springer omkring med sin Ikea-råtta i munnen. Och hans ansiktsuttryck när han får springa lös i snön en solig vinterdag i skogen. Ett djur kan ge en så otroligt mycket kärlek som man närmast kan jämföra med ett barns glädje och kärlek.
Jag vill inte att det ska försvinna. Kan inte tänka mig hur det skulle vara utan det, kommer knappt ihåg hur det var innan, och vill inte mot allt i världen byta bort det.
Hoppas jag inte tvingas göra det.
Jag älskar min tuss!
<3
Han är min lilla vovvsing, han är supersnäll men busig, duktig men envis.
Hans lilla buffande väckning på morgonen, och hans busiga min när han springer omkring med sin Ikea-råtta i munnen. Och hans ansiktsuttryck när han får springa lös i snön en solig vinterdag i skogen. Ett djur kan ge en så otroligt mycket kärlek som man närmast kan jämföra med ett barns glädje och kärlek.
Jag vill inte att det ska försvinna. Kan inte tänka mig hur det skulle vara utan det, kommer knappt ihåg hur det var innan, och vill inte mot allt i världen byta bort det.
Hoppas jag inte tvingas göra det.
Jag älskar min tuss!
<3
Helt ofattbart..
...att inte alla människor skaffar hund!
Satt i soffan och tittade på tussen på golvet. Tänkte hoppa in i duschen men istället la jag mig bredvid honom på golvet, då tittar han på mig, buffar med tassen på axeln och gosar in huvet under hakan på mig. Då kliade jag honom på magen och han la tassen över axeln på mig och "kramade om" och slickade mig på näsan innan han gosade in huvet under hakan igen, då vände jag på mig för att kolla vad han skulle göra, (typ fnysa och gå därifrån) då tittade han kostigt på mig när jag vred på huvet, buffade mig i nacken, la huvudet över halsen på mig och tassen igen över axeln...
Sen bara låg jag kvar där i flera minuter och bokstavligt talat skedade med min vovve liggandes på golvet...
Det är kärlek utan baktankar på hög nivå!!!
Älskar dig tussen! <3 Hoppas du blir frisk i benen snart! 
Var jag där? Hade jag kul?
...är nog en rätt bra sammanställning av helgen.. :)
Shit pomme frites, att komma ihåg, festlevern är en färskvara, är man inte van ska man ta det lugnt, har man inte tränat på länge och kör ett stenhårt pass får man träningsvärk, fyyy faaaan vilken träningsvärk jag hade i söndags.. :P
Och så fort man kikar över kanten på soffan hör man "hehehehehe" borta från andra soffan! :( Inte ok!
Ok jag var prutt-full.. Men vem har inte varit det! Du? Den som är utan synd kastar första stenen.. (förövrigt det enda bra som står i bibeln) ;) Kanske inte ska lägga till vanan att köra en fjortis-karate-fylla varje helg iaf! Hmm..
Kvällen började lugnt och stilla... (va fxn skriver jag) Kvällen började med en jäger/redbull grogg a'la Joel hemma hos Jimpa, lite musica, lite skitsnack och allmänt hackande på varandra innan det förflyttades ner till Villa Toscana och invigning av jimpas bastu! 80 graders värme kräver dubbelt så mkt kall öl som annars.. Skön stämning och jag var den enda som vågade mig ut i snön mellan värmeslagen! :) Och Ricci, men han räknas inte för han bastade inte! Hehe.. Vilket inte var så smart gjort ändå, om man ser till mina rivsår på benen jag upptäckte i söndags, vassa snökanter vid plus/minus grader.. Eller så var det Jimmys katt Bandit som gick bananas på min ben under natten.. Kan va så också! ;)
Efter bastu/dusch och lite "lukta gott" i armhålorna så dansades det ner till Vårfesten på hojklubben. Det var kul till en början (dvs den delen jag lite bättre kommer ihåg, haha) och det slutade.. hmm.. ja som det slutade, jag sov gott iallafall.. Men vaknade inte lika gott! :( Ricci ville kissa och äta mat... Det fick han, sen somnade jag om.. Sen ville Ricci gå promenad och bajsa, det gjorde vi, sen somnade jag om, sen ville Ricci kissa, det gjorde vi, sen stupade jag i soffan, sen blev det pizza, cola och soffläge hela dan! Tills man kände sig stadig nog att sätta sig i bilenoch åka hem.. (Vilket borde gjorts typ idag om man frågar polisens alkoholmätare) :)
Tappade självklart bort mobilen så det var bara att studsa ner till Yessica och låna en gammal hederlig tick-tack väckarklocka! (Vilket jxxxa as att ringa då!!! Slå mig hellre med en stekpanna i huvet på morgonen!)
Har varit ett par dagars återhämtning nu, fan så sliten man blir.. *uscha* Men nu kan det vara bra att slita sig i kragen och göra nåt vettigt, typ diska, dammsuga, tvätta.. Lite som missades.. Ju längre man väntar desto jobbigare blir det! Men det får bli imorgon! Har varit med Yessica nu ikväll och kollat på enbil till henne, lilla familjen växer ju och de får inte plats i lilla shopping-jeepen längre! :/ Dax att skaffa Volvo! Hehe, småbarnsfamilj... hehe..
Men jag ska ju bara knipa igen som t.o.m köpte en röd..hmm, inte ok!
Ricci simtränade igår igen, dutti dutti vovve!! :) Tråkigt nog tror Birgitta att han har ont i sina armbågar också, han gnäller när hon ska strecha ut honom efter simningen. Gnäller som i jag-har-ont gnällning, inte som i släpp-mig-jag-är-trotsig... :( Hoppas han blir bättre med tiden. Jag tycker ju om den där tussen <3 Jobbig som fan ibland men ändå så goooo! Påminner lite om Big Sis' ibland.. ;) hehe.. Hmm..
Åt lunch med Eva idag, vi pratade (eller hon, men jag var inräknad) om att åka tjej-vasan nästa år! Det kan ju vara coolt! :) Man lever bara en gång.. Skulle tycka det skulle va kul att köra en tjej-klassiker.. Men då åkte hennes ögonbryn upp aningen.. Men vafan ska man utmana sig ska man väl utmana sig ordentligt, eller? Vi får väl se..
Natti natti alla goa människor där ute i mörkret!
Shit pomme frites, att komma ihåg, festlevern är en färskvara, är man inte van ska man ta det lugnt, har man inte tränat på länge och kör ett stenhårt pass får man träningsvärk, fyyy faaaan vilken träningsvärk jag hade i söndags.. :P
Och så fort man kikar över kanten på soffan hör man "hehehehehe" borta från andra soffan! :( Inte ok!
Ok jag var prutt-full.. Men vem har inte varit det! Du? Den som är utan synd kastar första stenen.. (förövrigt det enda bra som står i bibeln) ;) Kanske inte ska lägga till vanan att köra en fjortis-karate-fylla varje helg iaf! Hmm..
Kvällen började lugnt och stilla... (va fxn skriver jag) Kvällen började med en jäger/redbull grogg a'la Joel hemma hos Jimpa, lite musica, lite skitsnack och allmänt hackande på varandra innan det förflyttades ner till Villa Toscana och invigning av jimpas bastu! 80 graders värme kräver dubbelt så mkt kall öl som annars.. Skön stämning och jag var den enda som vågade mig ut i snön mellan värmeslagen! :) Och Ricci, men han räknas inte för han bastade inte! Hehe.. Vilket inte var så smart gjort ändå, om man ser till mina rivsår på benen jag upptäckte i söndags, vassa snökanter vid plus/minus grader.. Eller så var det Jimmys katt Bandit som gick bananas på min ben under natten.. Kan va så också! ;)
Efter bastu/dusch och lite "lukta gott" i armhålorna så dansades det ner till Vårfesten på hojklubben. Det var kul till en början (dvs den delen jag lite bättre kommer ihåg, haha) och det slutade.. hmm.. ja som det slutade, jag sov gott iallafall.. Men vaknade inte lika gott! :( Ricci ville kissa och äta mat... Det fick han, sen somnade jag om.. Sen ville Ricci gå promenad och bajsa, det gjorde vi, sen somnade jag om, sen ville Ricci kissa, det gjorde vi, sen stupade jag i soffan, sen blev det pizza, cola och soffläge hela dan! Tills man kände sig stadig nog att sätta sig i bilenoch åka hem.. (Vilket borde gjorts typ idag om man frågar polisens alkoholmätare) :)
Tappade självklart bort mobilen så det var bara att studsa ner till Yessica och låna en gammal hederlig tick-tack väckarklocka! (Vilket jxxxa as att ringa då!!! Slå mig hellre med en stekpanna i huvet på morgonen!)
Har varit ett par dagars återhämtning nu, fan så sliten man blir.. *uscha* Men nu kan det vara bra att slita sig i kragen och göra nåt vettigt, typ diska, dammsuga, tvätta.. Lite som missades.. Ju längre man väntar desto jobbigare blir det! Men det får bli imorgon! Har varit med Yessica nu ikväll och kollat på enbil till henne, lilla familjen växer ju och de får inte plats i lilla shopping-jeepen längre! :/ Dax att skaffa Volvo! Hehe, småbarnsfamilj... hehe..
Men jag ska ju bara knipa igen som t.o.m köpte en röd..hmm, inte ok!
Ricci simtränade igår igen, dutti dutti vovve!! :) Tråkigt nog tror Birgitta att han har ont i sina armbågar också, han gnäller när hon ska strecha ut honom efter simningen. Gnäller som i jag-har-ont gnällning, inte som i släpp-mig-jag-är-trotsig... :( Hoppas han blir bättre med tiden. Jag tycker ju om den där tussen <3 Jobbig som fan ibland men ändå så goooo! Påminner lite om Big Sis' ibland.. ;) hehe.. Hmm..
Åt lunch med Eva idag, vi pratade (eller hon, men jag var inräknad) om att åka tjej-vasan nästa år! Det kan ju vara coolt! :) Man lever bara en gång.. Skulle tycka det skulle va kul att köra en tjej-klassiker.. Men då åkte hennes ögonbryn upp aningen.. Men vafan ska man utmana sig ska man väl utmana sig ordentligt, eller? Vi får väl se..
Natti natti alla goa människor där ute i mörkret!
Simma lugnt..
Riccis första simträning ute hos Birgitta på Sjöhaga avklarad. :)
Han ska ju rehab-träna upp sina bakben/höfter och simning skulle tydligen va jätte-effektivt.. Verkar så, han har sovit typ ända sen halv 6, och klockan är typ halv elva nu så trött blev han iaf.. :D Och blöt, luktar blöt hund överallt *ick*
Och jag blev blöt, så inåthelvete! Vilket jxxxa plaskande! Men såååå söt han va där i plurret! Helt tussig, blöt och simmandes med en liten flytväst på sig! :) Påmminner om Pepsis första dopp i måsnaren, när han simmade en halvtimme efter att man tagit upp honom ur vattnet.. :)
Nu blir det en vilodag för tussen, sen är det simdax igen! Hoppas han tyckte det var kul, då får han simträna med mig i sommar ute i sjön. Birgitta har tydligen tränat och tävlat triathlon, på ironman-nivå, för typ 15 år sen.. Och hon hade alltid med sig en hund när hon var ute och simmade.. Dessutom har hon kört 11 svenska klassiker i rad(!) Inte utan att man blir lite importerad, inventerad.. hmm.. imponerad! ;) Go girl!
Han ska ju rehab-träna upp sina bakben/höfter och simning skulle tydligen va jätte-effektivt.. Verkar så, han har sovit typ ända sen halv 6, och klockan är typ halv elva nu så trött blev han iaf.. :D Och blöt, luktar blöt hund överallt *ick*
Och jag blev blöt, så inåthelvete! Vilket jxxxa plaskande! Men såååå söt han va där i plurret! Helt tussig, blöt och simmandes med en liten flytväst på sig! :) Påmminner om Pepsis första dopp i måsnaren, när han simmade en halvtimme efter att man tagit upp honom ur vattnet.. :)
Nu blir det en vilodag för tussen, sen är det simdax igen! Hoppas han tyckte det var kul, då får han simträna med mig i sommar ute i sjön. Birgitta har tydligen tränat och tävlat triathlon, på ironman-nivå, för typ 15 år sen.. Och hon hade alltid med sig en hund när hon var ute och simmade.. Dessutom har hon kört 11 svenska klassiker i rad(!) Inte utan att man blir lite importerad, inventerad.. hmm.. imponerad! ;) Go girl!
