Carpe Diem.

Var ett tag sen jag skrev, och det har väl hänt ett och annat, tråkigt nog mestadels tråkigheter. :(

Fick ta bort lilla Ricci, det gick inte att laga hans höfter och han hade börjat få artros på ena frambenet. Var inget lätt beslut att fatta, även om man väl inte direkt hade något "val". Man kan inte låta nån lida för ens egen skull.
Första veckorna var värst, för att inte tala om dagarna. Ett otroligt tomrum, en saknad som man intte kan beskriva. Ricci medförde mycket jobb och mycket ansvar, ungefär som ett barn. Det skulle finnas rutiner, man blev rätt låst, var tvungen att alltid ligga steget före med allt som skulle göras. Men jag tyckte om det, på ett sätt, det gav livet lite utav en mening (inte för att livet är meningslöst annars men en annan typ av mening) Det finns så mycket minnen som dyker upp med jämna mellanrum. Men det blir bättre.
Under ett löppass i förra veckan så hittade jag en leksak som vi busade bort i snön i vintras när vi lekte "leta". Det var tungt, men istället för att bryta ihop på plats (hade kunnat satt mig ner och storgråtit) så blev det lite extra intervallträning på slutet. Det hjälper faktiskt att ta ut sig ordentligt, det är väl all frustration som tar sig ut på ett annat sätt. Men det fungerar inte i längden, det enda som fungerar i längden är bearbetning. Och det känns som att det har gått rätt bra.
Att det börjar bli vår hjälper ju till viss del, nu kan man vara ute mer, det är ljusare och folk är överlag gladare. Det påverkar ju ens eget humör lite.

Jag har väl i princip ersatt tiden jag la ner på Ricci på egen träning istället nu, det är jättekul, och jag har saknat det också.. Alltid bra att ha något att "falla tillbaka" på när frontlinjen rasar sas.
Tyvärr åkte jag på en förkylning nu :( Blev andfådd av att dricka ett glas vatten men är pigg som en piggelin i kroppen och har hur mycket energi som helst, men trött i huvet. Skumt.. Men förhoppningsvis så är det över snart på lite vila.

Har blivit ett par pass på Målis också, kul att träffa de boende igen efter nästan ett halvår. :)
Man saknar dem, det är så otroligt mysigt där så det känns som att komma tillbaka till sitt andra hem. Ska jobba i helgen igen.. det är friidrottstävling på gång!

Undrar vad den här sommaren har att bjuda på då!
Vädret är helt fantastiskt ute så jag hoppas det håller i sig tills jag blir frisk igen så ska det cyklas i massor, har kört ett cykelpass i år och det var hur härligt som helst! Konstigt, den grenen i triathlon jag tyckte var tråkigast när jag började tycker jag är roligast nu, nästan, löpningen ligger nog ändå först fortfarande ;)
Får väl ta mig litegrann i party-kragen också, förra sommaren blev det inte mycket fest.. Får hålla en bra balans i motpolerna!
Ska iaf köra minst en tri-tävling i sommar! Alla säger att det är så himla kul, så det kan man ju inte missa.. :)

Ska snörvla vidare i soffan och sen sova tidigt, körde "en" (eller typ 8) premiäröl på Jimpas altan igår så förkylningen blev sju resor värre och jag är as-trött!
Men lite sömn på det ska nog ordna biffen!

Puss!