Speciellt. Storslaget. Rent, rakt och ärligt.
Såg denna "krönika" i en tidning förra vintern och tyckte den va så bra så jag måste skriva den.
"Det är något speciellt med den första snön. Den första snön är alltid så vacker. Så jävla vacker att man tappar andan. Vit och ljuvlig, kall och ståtlig. När den sakta singlar ner. Små vita flingor som virvlar genom den gråa kalla luften. Skira flingor i flera vita nyanser än du visste fanns. Det bildas ett lugn inom dig, det börjar i hjärtat och sprider sig genom hela kroppen, som en varm eld, och ut i luften. Hela världen, allt du ser och allt runt omkring dig, saktar ner, tempot sjunker och allt andas ut. Hela omgivningen blir stilla. Lugnet härskar. Allt ljud tynar bort och kvar blir en oändlig tystnad. Och det är då, just i det ögonblicket, när man står där med armarna vidutsträckta och låter sig omsvepas och lindas in av tusentals, miljardtals små snöflingor, som man inser att livet faktikskt är vackert. Trots allt det gråa som finns omkring en. Allt det svarta. Allt det onda. Allt det mörka. Trots alla jävligheter som finns i världen. Våld, krig, våldtäkter och maktbegär. Vänner som sviker, vänner som försvinner, och inga vänner alls. Allt vemod och elände. Hopplösheten och hatet. Hatet mot dig själv. Hatet från andra. Och det svarta hatet mot andra.
Alla förvirrade tankar. Fördomar som flyger likt gatstenar. All söndagsångest och alla krossade drömmar. All död, som smyger tyst och andra gånger far ljudligt, snabbt och skrattande fram. Alla tårar. Alla svek. Alla skrik i mörkret. Allt blod och allt blod på våra händer. Alla misstag, olyckor och snedsteg ut i ingenting. Alla snedfyllor i jakt på bekräftelse. Alla hårda ord och hårda slag. Ensam, oräddad och vilsen. Barn som far illa. Dina älskade som far illa. Allt det obekväma gråa och sorgsna i livet som man vet att man måste gå igenom, men ingen förstår vitsen med. Eller vad då vet och vet, man vet inte, vill inte veta och förstår inte varför man måste genomlida sådant. Alla problem och bekymmer som hoppar på dig från höger och vänster. Alla de förträngda känslor som håller dig vaken på kvällen när du ligger i sängen och mörkret sluter sig kring dig som ett vakuum. Och du undrar "Är det här allt? Är det här livet?" Trots allt detta inser man i det ögonblicket, när man känner de kalla flingorna landa i ansiktet och inom en tanke smälta till tunna vattendroppar, att livet är vackert. Fantastiskt vackert.
Jag längtar till den första snön."
